Franz Mohr på besök

Pianoteknikerbesök i Malmö av den berömde Franz Mohr.

Den 28 september kom Franz Mohr på besök på Musikhögskolan i Malmö. Han är känd för sitt arbete som chefskonserttekniker på Steinway & Sons i New York och sin långa gemenskap med de stora pianisterna Glenn Gould, Arthur Rubinstein och framför allt Vladimir Horowitz som han stämde till varje konsert och inspelning under 25 års tid.
Franz fyllde nyligen 80 år och har hunnit skriva tre stycken böcker om sitt rika liv med pianon och pianister. Han arbetetar fortfarande som pianotekniker och har nyligen rest tillsammans med Andras Schiff. Böckerna åker han jorden runt och promotar och signerar och är aktiv i det kristna nätverket Crescendo. Jag fick mitt tyska ex "Die Grossen Pianisten wie sie keiner kennt" signerad som är den första i ordningen. En av dessa finns nu översatt till svenska och inom kort kommer det att ligga en länk här till att beställa boken. Innehållet är självbiografiskt och porträtterar pianisterna som Franz arbetat med.

Föredraget i Malmö kom ganska plötsligt för mig, jag fick av olika skäl inte nys om det förrän två dagar innan och hade egentligen ledigt dagen han skulle komma. Turligt nog gick det att ändra på planerna. Det jag vill säga med det är att det var lite trist att inte kunna skicka ut inbjudan till alla intresserade att komma.

Franz talade i 1 1/2 timme för pianiststudenterna på Hans Pålssons gemensamma veckolektion och glädjande nog hade även ett par utomstående trots den dåliga annonseringen hittat dit. Han sa bland annat att det finns många duktiga teknikrar världen över, men att inte många har förmågan att arbeta med artister. Och med det menade han den sociala förmågan att hanterna artister samt att vara ett stöd i deras konserterande verksamhet. Franz hjälpte även pianisterna att utveckla och hitta sin egen personliga stil. Horowitz flygel var justerad med lätt spelvikt, endast 42 gram och en enormt kraftig avspark. Detta kunde Horowitz kontrollera till perfektion, men om man satte en annan pianist framför samma flygel skulle det varit svårt för denne. Franz berättade även om Rubinsteins flygel som var justerad på ett annat sätt och dessa två pianister skulle aldrig kunna ha bytat instrument med varann.
När jag hörde dessa historier slog det mig hur involverad han måste varit i deras konstnärskap. För inte kommer pianisten själv och säger väg om klaven si och så. Franz har spelat en avgörande roll i det hela som man kanske inte tänker på i första hand.

Nedan följer ett filmklipp från föredraget. Bakgrunden är att Horowitz aldrig övade samma dag som konsert. Kanske inte ens samma vecka med de stycken han skulle framföra. Men det finns andra pianister som övar in i det sista....... och det här är en historia om det. På något sätt lite skönt att höra att våra pianostämmareproblem är universella.




Ett par dagar senare kom Franz tillbaka och besöker mig i samband med intonation av en flygel. Vi jobbade tillsammmans ett par timmar och nedan följer lite av det jag minns.
Det beskriver lite snabbt hur man kontrollerar en flygels kondition inför en kommande konsert samtidigt som det finns en viss tidsbegränsning.


Först kontroll av stämning och korstabilitet. Franz bankar på ordentligt för att försöka slå loss några kor. Som tur var bestod jag det provet . Därefter kontroll av mekanikens funktioner. Avsparken på en konsertflygel tycker Franz ska vara lite starkare än på "vanliga ", nästan så att den trummar vid pianissimospel.



Frans stämmer med temperaturremsa mellan a - a1 och kollar sedan igenom hela kvintcirkeln, först enkla kvinter, sedan treklangsackord i olika lägen med alla sexter, treser och kvinter involverade. Sedan stämmer han utåt. Detta kan man se lite i en film ovan från youtube. Han använder en kort avsågad stämnyckel av typ gammal Hale med mycket tung framända som känns bra balanserad i handen. Detta blev han inspirerad av sin föregångare på Steinway Bill Hupfer, ( som jobbade åt Rachmaninoff och Paderewski ) även i det att använda temperaturremsa.

Vid intonation använder Franz en lite plastig typ av intonationsverktyg och en slipsticka som är ganska stor nästan som ett Wasaknäcke. Denna slipsticka sätter han sedan på ett litet fodral och använder sedan som underlagskloss vid stickning av hammare. " I travel as light as possible" var kommentaren till detta sätt att använda samma verktyg till två moment. Därefter följde kontroll av intonation, "Check the piano for open strings", dvs kolla att hammarens anslagyta träffar alla tre strängarna samtidigt med lika mycket kraft. Franz ville att mellanpartiet skulle vara ganska "mellow". Flygeln som vi jobbade med hade bra skuldror som var väl förintonerade, så han ville börja med att sticka 2 ggr nära toppen på varje sida för att se hur flygeln reagerade. Den gav sig efter bra och efter ett tag blev lite väl mellow här och var. Vi fick lacka på med aceton och tangentbelägg. "Only one drop" sa Franz och mitt på toppen. Hellre för lite än för mycket per gång. Franz använder en mix på 8 oz ( ounce? ) aceton med 1 1/2 plasttangentbelägg för att sedan spä efter behov. Här går han lite på känsla att färgen och konsistensen blir som man vill.

Franz kom igång ordentligt och stack och lackade och slipade och tiden gick tyvärr alldeles för fort som den gör när man har roligt. "Den mannen har rutin och snabbhet", var en av alla mina tankar som flög runt i huvudet. Och glöd. Om jag skulle beskriva Franz med ett ord så är det att han har glöd. Fortfarande glöd för flyglar, livet och musiken.
Flygeln jobbades igenom och resultatet blev förstås bra!
Intonation är ju en fråga om smak och stil.
Och det har Franz Mohr.

Skrivet av Linda Stråhle